Mossor och lavar, vad är vad?

Mossor och lavar är ibland väldigt lika varandra till utseendet – det finns underarter av båda som är snarlika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för olika saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme och skydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att bilda energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns omkring tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer gärna på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Ibland är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom flera områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien använd lav i brödbak. Vissa lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan göra med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på platser med skugga och fukt. De växer främst på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta medför att mossa ibland tycker om att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som alltid står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket gör att takpannorna spricker. Det är därför viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste ta bort det manuellt, inte använda bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är ibland också ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans övertag på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara mycket vacker eftersom det ofta bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte bara dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara mycket användbara! Vill man ha bort dom är det enklast med Fulstopp – också i gräsmattan.