Mossor och lavar, skillnader och likheter

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de båda växtgrupperna skiljer sig åt på många sätt. Även om båda grupperna till exempel saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i ungefär 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har även en kort stam och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan växa på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar fukten. Detta gör att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att växa i näringsfattig och sur jord som gärna har dålig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar då ut mossan.

Man kan också använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt ta bort mossa. Man ska dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det ska användas med stor försiktighet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

Vissa platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Ibland kan mossa vara riktigt vackert i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir blött igen kommer växten åter spira och fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan alla fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att bilda energi genom fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder helt utan vatten eftersom de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och får sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i till exempel mat eller att färga garn med det för att få naturfärger.

Som man kan se så är mossor och lavar egentligen inte speciellt lika varandra, även om de i vissa fall kan te sig så! Vill man ta bort dom så är det enkelt och varar längs med hjälp av Fulstopp.